Arkitekten bakom projektet VY Tygelsjö heter Edouard Boisse och jobbar på den framstående byrån Kaminsky Arkitektur i Göteborg. I ritandet har han hämtat influenser från dansk sextiotalsarkitektur men också från den traditionella skånelängan med tillhörande lantbruksbyggnader.

Tomtens läge i utkanten av Tygelsjö, intill det vidsträckta skånska landskapet, gjorde det nästintill brottsligt att inte ta inspiration från det lokala kulturlandskapet, menar Edouard. Utöver utsikten över den lilla dammen sträcker sig blicken vidare ut över åkrar och träd. En kyrka och några lantbruksbyggnader syns i fjärran.

– Vi har ett väldigt fint läge i Tygelsjö. Närheten till Malmö, samtidigt med den lantliga utsikten. Att skånelängan skulle stå som grundinspiration för fasaden kändes väldigt naturligt. De traditionella skånelängorna är ofta uppbyggda itre olika ”band”, det vill säga sektioner. Ofta en nedre grund i sten, därefter puts eller trä och ett grafiskt mönster av korsvirke. Det grafiska mönstret återspeglas i våra parhus, som har tre band i fasaden. Både tegeldetaljer och träpanel reflekterar detta.

Det grafiska uttrycket från korsvirket har förstärkts genom plåtdetaljer runt fönster och fasader. Även taket är i plåt – ett material som ofta förekommer i de mer moderna lantbruksfastigheterna som byggdes i anslutning till äldre skånelängor, särskilt under mitten av 1900-talet.

– Ja, det var ett sätt att modernisera uttrycket. Det är ofta i mötet mellan det oväntade som något intressant och nytt uppstår – i det här fallet i mötet mellan rustik och modern arkitektur. Att enbart luta sig mot en stil och ett uttryck kan lätt bli nostalgiskt – och uttjatat. För att ge husen en modern prägel har vi också arbetat med danskt sextiotalsprägel.

Edouard är särskilt nöjd med samspelet mellan tegel och träi fasaden.

-  Fogen på de teglade sektionerna på husen kommer smetas ut på fasaden vilket också blir ett sätt att ta in den rustika landsbygdsarkitekturen.  Det ger en lite grövre känsla som möter upp det skarpa linjerna i träfasaden. Det kommer också bidra till att fasaden kommer åldras på ett vackert sätt.

Dels är linjerna och vinklarna väldigt raka, vilket man ser i arkitekturen från sextiotalet, men teglets skiftningar skapar också liv och värme i fasaden. Dessutom är det betydligt mer modernt med underhållsfria och tidlösa fasader.

– De flesta har inte tid eller intresse av att underhålla en putsad fasad. Människor vill kunna flytta in i sina hem och fokusera på att njuta av livet där. Jag är väldigt glad att teglet har gjort en så starkcomeback. Det är ett underbart material ur många perspektiv – dessutom djupt rotat i både den skånska och den närliggande danska/svenska arkitekturen.

Invändigt har Edouard arbetat med volymer och upplevelse precis som i äldre lantbruksbyggnader. De sociala ytorna – kök, vardagsrum och matplats – ska kännas vida och luftiga. Målet är att skapa en tydlig villakänsla, även i de husen som har lite mindre yta.

– Förutom att vi försökt skapa stora, sociala ytor har vi också arbetat mycket med fönsterytor för att förlänga rummet ytterligare. Det ger rikligt med dagsljusinsläpp och gör att blicken söker sig utåt. I vissa hus har vi även takfönster för att släppa inextra ljus. Det gör att taket lyfter och upplevelsen av rymd förstärks.

För att ytterligare hjälpa blicken att vandra utåt mot naturen är varje fönster inramat av en karm i ljust trä som harmonierar med köket och golvet.

– Fönstret kan upplevas som en tavla dit ögat vill söka sig.Därför ramar vi in det med det ljusa, naturliga träet så att naturen och utsikten blir en del av inredningen. Men karmarna runt dörrarna är vita och smälter in i husens inredning, jagvill inte ha för många element som pockar på uppmärksamhet.

Edouard menar att rena, diskreta material hjälper oss att rikta uppmärksamheten mot det som mest förtjänar det – exempelvis köket eller utsikten som fönstret ramar in. Det skapar också frihet för de boende att sätta sin egen prägel.

– Vi människor vill forma våra hem själva. Jag ser husets insida som en pannå, där familjen får måla sitt eget liv och skapa sitt eget hem.

Det Edouard är mest nöjd med är hur de olika husen samspelar med varandra och hur hela situationsplanen, alltså områdets planlösning, har utformats.

– Vi har utnyttjat marken på bästa möjliga sätt. Dels genom hur de tre olika hustyperna samspelar, men också genom de ytor som finns mellanhusen. Husen är placerade i sekvenser så att det finns både privata ytor, där man kan äta middag i trädgården ostört, och halvprivata ytor där man kan möta grannarna om man vill.

Men det mest anmärkningsvärda utöver husens arkitektoniska värde och situationsplanen är kanske de gemensamma utemiljöerna.

– Vi har hela tiden haft en idé om att skapa både privata och sociala ytor, både inne i husen och i området. Därför har vi avsattgenerösa utrymmen för sociala möten även i utemiljöerna. För att skapa förutsättningar för gemenskap med ytor som på olika sätt uppmuntrar tillsamvaro. Boule, växthus, odlingsbäddar och fria gräsytor för lek och vila.

Edouard menar att ett av hans viktigaste uppdrag är att skapa arkitekturer och upplevelser där han själv vill vistas.

– Om du inte själv känner att du skulle vilja bo eller jobba där, då tror jag att du tappar den kreativa glöden, drivet och engagemanget som gör dig till en bra arkitekt. I varje projekt ska du drabbas av ett slags ha-begär. Du ska tänka: ”Här hade det varit underbart att få leva.” VY Tygelsjö är en sådan plats.